jag kommer ihåg jullovet, det var den absolut
värsta tiden i mitt liv!
åkta till min släkt uppe vid nordsverige eller
vad man säger.
pappa visste ännu än inte om hur man skulle
hantera min "ätstörning" (har ju inte det) så
han höll bara koll så att jag inte spydde, men
inte om jag åt. och jag åt INGENTING!
jag kommer ihåg på nätterna när jag skulle
sova hur jag låg och klämde på mina ben
och snyftade tyst, det sved i magen för jag
var hungrig, men jag övertygade mig själv
om att det var mättnads känsla.
så nu för tiden så ignorerar jag min hunger!
sedan när jag kom hem så vägde jag mig,
hade gått ner över 4 kilo. snacka om att
jag mådde skit. mitt hjärta slog jätte konstigt!
mina byxor satt löst och inga tröjor passade
längre. allt blev svart så fort jag reste mig.
jag hatade den tiden.
det var då vi åkte till sjukhuset (bup) och fick
åka till akutenheten och träningsäta.
jag grät , jag GRÄT !